Hoppa till huvudinnehåll

Frågor och svar

Här har vi samlat vanliga frågor och svar.

Hittar du inte din fråga kan du kontakta oss.

Ett barn kan behöva bo i ett annat hem på grund av missförhållanden i det nuvarande hemmet eller på grund av att barnet har ett destruktivt beteende och riskerar att skada sin hälsa eller utveckling. Även ensamkommande barn som kommer till Sverige behöver placeras i ett hem. Socialtjänsten strävar efter att det ska göras på frivillig grund enligt socialtjänstlagen (SoL). Ibland behöver dock beslutet tas mot barnets, vårdnadshavarnas eller den gode mannens vilja. I dessa fall görs det med stöd av en lag som kallas för LVU (lag med särskilda bestämmelser om vård av unga).

Ja, ett barn kan ha flera typer av insatser. Det är kommunen som utreder barnets behov och beslutar om vilka insatser barnet ska få. Exempelvis får alla asylsökande ensamkommande barn en god man och behöver också en plats att bo på, som till exempel ett hem för vård eller boende, HVB. Ett annat exempel på när barn kan ha olika insatser är barn placerade i ett familjehem som också har särskilda insatser utifrån en funktionsnedsättning, med stöd av lagen om stöd och särskild service till vissa funktionshindrade (LSS).

Ett ensamkommande barn är en person under 18 år som när den kommer till Sverige och söker asyl är skild från båda sina föräldrar eller annan vårdnadshavare.

Dessa hem, som ibland också kallas för paragraf 12-hem, ger vård och behandling till barn och unga med mer omfattande problematik som gör att de behöver ställas under särskilt noggrann tillsyn. Det kan till exempel handla om barn och unga som på grund av sitt eget beteende omhändertas med stöd av lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU). Det är socialtjänsten eller domstolen som fattar beslut om placering i ett särskilt ungdomshem. Boendena drivs av Statens institutionsstyrelse och har särskilda befogenheter att till exempel hålla kvar barn mot deras vilja.

Hem för vård eller boende, HVB, är ett boende där barn och unga kan få vård eller behandling. Det är socialtjänsten eller domstolen som fattar beslut om placering i ett HVB. Boendena skiljer sig åt och är ofta inriktade på olika åldersgrupper eller behov. Det finns exempelvis boenden som enbart tar emot ensamkommande barn och andra som tar emot barn och unga med missbruksproblem.

Stödboende är en verksamhet inom socialtjänsten som tar emot barn och unga, 16-20 år, i eget boende med anpassat stöd. Det är socialtjänsten eller domstolen som beslutar om placering i ett sådant boende. Stödboende kan bestå av en egen lägenhet alternativt ett delat boende med exempelvis syskon.

Det finns enskilda verksamheter som arbetar med att söka upp personer och familjer som kan tänka sig att bli familjehem eller jourhem. Verksamheterna föreslår sedan dem för kommunen som utreder om de är lämpliga. Detta brukar kallas förstärkt- eller konsulentstödd familjehems- och jourhemsvård. Många verksamheter erbjuder också utbildning, stöd och handledning till familjehems- och jourhemsföräldrar. Socialtjänsten är dock ytterst ansvarig för att familjen får råd och stöd och annan hjälp som de behöver.

Som kontaktperson träffar du barnet regelbundet för att umgås och hitta på aktiviteter tillsammans.

Läs mer om kontaktperson.

Som kontaktfamilj tar du emot ett barn i ditt hem någon eller några dagar i månaden, för att vara ett extra stöd.

Läs mer om kontaktfamilj här.

Som jourhem tar du med kort varsel emot barn som behöver omedelbart skydd eller stöd för en kortare tid.

Läs mer om jourhem här.

Som god man ansvarar du bland annat för att delta i ett ensamkommande barns asylprocess och ekonomi, men inte för barnets omvårdnad.

Läs mer om god man här.

Som familjehem tar du emot barn som av olika anledningar inte kan bo hemma. Barnet bor oftast hos dig en längre tid.

Läs mer om familjehem här.