Hoppa till huvudinnehåll

Han hjälper till att bryta den onda cirkeln för unga

Personerna på bilden är inte desamma som de i texten. Foto: Johanna Norin.
Personerna på bilden är inte desamma som de i texten.
Det kan handla om att gå och bowla, rida, titta på bilar eller grilla korv i trädgården. En pojke ville bara meta. Anders har varit kontaktperson i 20 år. Åtskilliga är de barn som fått hans hjälp att ta nya steg ut i världen. Det är barnets önskan som styr, säger han.

Vad är en kontaktperson?

Anmäl ditt intresse
 

Vissa barn och familjer kan behöva extra stöd av en kontaktperson. Ofta handlar det om familjer där föräldrarna har utmaningar i livet och inte alltid möjlighet att tillfredsställa alla de behov som deras barn har. Det kan bero på missbruk, funktionsnedsättningar av olika slag eller på att det är en ensamstående förälder som inte hinner eller orkar med.

– Om föräldrarna till exempel har svårt att hantera det sociala samspelet mellan människor och kontakterna i samhället kan det bli en ond cirkel för både barn och föräldrar. Då kanske barnen också blir sittande hemma. Som kontaktperson är jag med och bryter den onda cirkeln, säger Anders och fortsätter:

– Det kan handla om att göra saker tillsammans. Ofta är det aktiviteter som inte är svåra för andra men en stor utmaning för de här barnen. Det finns barn som aldrig varit på ett kafé. De vet inte hur man gör.

Har alltid velat hjälpa andra

Under hela sitt vuxna liv har Anders haft det sociala med sig och velat hjälpa där han kan. Belöningen är att man kommer människor nära och får en väldig bekräftelse, menar han.

Uppdraget som kontaktperson kan vara olika långt. Ibland är det ett år, ibland längre. Det brukar börja med ett möte där föräldrarna, socialsekreteraren, barnet och Anders träffas. 

– Jag brukar presentera mig, säger Anders. Berätta vem jag är, var jag bor och vad jag tycker är roligt att göra. Barnet får bestämma om jag ska bli kontaktperson. Föräldrarnas godkännande behövs också.

En plan med mål

Ofta finns det en genomförandeplan där man försöker vara tydlig med vad uppdraget innebär för just det här barnet. Ibland finns det mål, det kan till exempel vara att bryta en fobi eller öva på att umgås med andra människor. 

Man brukar börja med att träffas lite mer intensivt i början, säger han. Det kan vara en till två gånger i veckan. Sedan beror det på hur bra det går. Det kan bli mer sällan i takt med att barnet börjar uppnå målen. Med jämna mellanrum brukar man ha uppföljningsmöten med socialtjänsten.

Aktiviteter som inte kostar

Det finns mycket man kan göra som inte kostar pengar, berättar han. Ta med fika själv eller gå på museer som har fritt inträde. Med en del barn har han sparkat boll och tittat på bilar. Ett barn ville meta varje gång, och blev besviken när vintern kom och det blev is på sjön.

– Ibland bjuder jag på fika, eller tar hem barnet och grillar korv i trädgården. Min dotter har träffat flera av de barnen som jag är kontaktperson för, hon tycker det är kul, berättar Anders.

Det har också hänt att han ansökt om extra pengar för en utflykt, som den gången när han tog med sig barnet på tivoli och fick extra pengar för resa och inträde.

Kort om Anders

Familj: Ensamstående, dotter i tonåren

Bor: I villa strax utanför mellanstor stad

Ålder: 40-årsåldern

Fler berättelser om kontaktperson

Vill du göra en insats?

Om du tror att det här uppdraget passar dig kan du här anmäla ditt intresse till din kommun.