Hoppa till huvudinnehåll

"Familjen är de du har nära"

Personerna på bilden är inte desamma som de i texten. Foto: Johanna Norin.
Personerna på bilden är inte desamma som de i texten.
Johanna har alltid vetat att hon vill ta emot barn som familjehem. Det var bland det första hon pratade med sin blivande man om när de träffades.
– För mig handlar inte familjen om blodsband. Det är vilka du har nära dig, säger hon.

Vad är ett familjehem?

Anmäl ditt intresse
 

Tidigt i deras förhållande ville Johanna försäkra sig om att Samuel också hade en öppen syn på vad en familj är. Och han delade hennes vilja att göra skillnad för andra och hjälpa utsatta barn och unga.

– Vi tycker båda två att vi alla har ett ansvar för de barn som finns, säger Johanna och tillägger:
– Vi har utrymme, tid och engagemang att ge trygghet till någon som behöver det.

”Han flyttade in inom en månad”

När Johanna var liten fick hon ett nytt syskon som var äldre än henne. Hon har också en förälder som inte är hennes biologiska. Hon har en stor familj. Allt detta har format Johannas syn på vad en familj är och hon har alltid vetat att hon skulle vara familjehem. 

Hösten 2015 tog de emot sitt första barn. En ensamkommande flyktingpojke. De hade tänkt vänta tills deras egna barn blev äldre och kunde vara de äldsta barnen i familjen. Men de kunde inte låta bli att agera när det kom så många flyktingar och framför allt ensamkommande barn till Sverige som behövde någonstans att bo. 

– Vi anmälde oss till kommunen och inom en månad hade Monir flyttat in.

Då var Johanna och Samuel sedan tidigare utredda av socialtjänsten som kontaktfamilj, så utredningsprocessen för att bli familjehem gick fort. 

Får regelbunden handledning

Det är komplicerat att ta hand om ett barn som varit med om fruktansvärda saker och har svåra trauman att bearbeta, så som Johanna och Samuel gör.

– Det blir en dubbel press för Monir att dels förklara för oss vad han har varit med om och dels att vara rädd för vad som kommer att hända honom i framtiden, säger Johanna.

För att få stöd i sitt uppdrag har Johanna och Samuel begärt och fått enskild handledning av socialtjänsten. Varannan vecka träffar de en familjebehandlare och får prata om sådant de upplever är svårt.
– Vi får perspektiv på våra egna känslor, kan ställa frågor och få syn på hur vårt beteende påverkar både Monir och våra andra barn, säger Johanna.

Till exempel upplever Johanna att det är svårt att veta var gränsen går i omsorgen om barnet, när hon kanske curlar för mycket och när hon vågar ställa mer krav.

Även Monir får professionell hjälp.

Johanna lärde sig nytt språk 

Språket har varit en utmaning för familjen. För att kunna prata med Monir lärde Johanna sig hans språk. Hon började med ett ord och sedan blev det fler och fler och nu kan hon cirka 8000 ord. 
– Jag vill anstränga mig för hans skull och jag vill kunna prata med hans mamma när vi hittar henne, säger hon.

Målet är att Monir ska förenas med sin ursprungsfamilj och Johanna är noga med att betona att han har två familjer och visa en inkluderande syn på hans andra familj. 
– Det får inte bli att barnet måste välja, säger Johanna och berättar att Monir brukar säga: 

”Jag har två världens bästa mamma.”

Kort om familjen

Just nu ser familjen ut så här:
Biologiska barn och ett placerat barn

Bor: I lägenhet i mellanstor stad

Ålder: Johanna och Samuel är i 30-årsåldern

Fler berättelser om familjehem

Vill du göra en insats?

Om du tror att det här uppdraget passar dig kan du här anmäla ditt intresse till din kommun.