Hoppa till huvudinnehåll

Britta-Stina och Lotta hjälper tonåringar

Personerna på bilden är inte desamma som de i texten. Foto: Johanna Norin.
Personerna på bilden är inte desamma som de i texten.
Det finns inget krav på att ett familjehem ska vara en traditionell kärnfamilj som bor på landet med en massa djur. Tvärtom behövs en mångfald av familjer, personer och boendeförhållanden eftersom alla barn har olika behov.

Vad är ett familjehem?

Anmäl ditt intresse


– Jag tror att vi föregick andras tänk om hur ett familjehem ska vara när vi anmälde vårt intresse till kommunen om att bli familjehem, men det var ingen som opponerade sig, säger Lotta. 

Inte heller för ungdomarna som bott hos dem har deras förhållande varit upphov till några ifrågasättanden. Tvärtom har det kanske gjort att ungdomarna haft lättare att prata om vissa saker, tror de. 

De kanske inte motsvarar bilden av ett traditionellt familjehem. Men Britta-Stina och Lotta har aldrig stött på några fördomar.

– Alla här i stan vet vilka vi är och vi känner redan de allra flesta ungdomarna. Alla ser oss först och främst för de vi är och inte att vi är två tjejer som valt att leva ihop, säger Britta-Stina. 

Såg ungdomar som behövde stöd

Britta-Stina och Lotta jobbade tillsammans i skolan där de såg att många ungdomar hade det svårt. 
– Vi kände att vi kunde och ville hjälpa dem även på fritiden, säger Britta-Stina.

När deras båda barn hade flyttat hemifrån blev ett rum hobbyrum. Men det andra stod tomt. Det kom snart att fyllas av vilsna tonåringar som av olika anledningar halkat efter i skolan och socialt. Britta-Stina och Lotta började som kontaktfamilj. Nu är de familjehem och har hittills haft åtta ungdomar boende hos sig i allt från ett halvår till tre år. De har valt att ta emot ett barn åt gången. 

– Vi vill kunna koncentrera oss fullt på det barn som bor här, säger Britta-Stina men berättar samtidigt att de fått göra undantag ibland när någons kompis också varit i behov av deras stöd. 

Trygghet och bus skapar hemmet

Lotta står för tryggheten och Britta-Stina är den busiga av de två. De är trygga med varandra och kan ge ungdomarna lugn och ro men också glädje och stoj. 

I deras familj är alla delaktiga i att hemmet fungerar. Här finns det inte någon inneboende. Britta-Stina och Lotta vill ge ungdomarna en struktur i tillvaron som de upplever att många har saknat.

– Vi visar att vi ser dem. Till slut lär de sig att själva förstå vad de behöver, säger Britta-Stina. 

Vill ge trygg uppväxt

– Det bästa är när man ser någon blomma ut, säger Lotta.

De har valt att ta emot 12-18-åringar för att de tycker att de kan den åldern och har mycket att bidra med, både när det gäller det känslomässiga och kunskapsmässiga. 

– Vi vill ge dem en chans till en trygg uppväxt. Vi har resurser och vill ge av det vi kan, som till exempel hjälp med skolarbetet hemma, säger Lotta. 

När ungdomarna kliver in över tröskeln hos Britta-Stina och Lotta första gången är många osäkra, axlarna hänger och de har svårt med känslor. När den här personen sedan utvecklas till en trygg individ som vet vad den vill och har bra betyg, då känner Britta-Stina och Lotta att de har lyckats. 

– Att jag får ge den här ungdomen en trygg miljö och verktyg att gå vidare i livet, det är det ultimata, säger Britta-Stina. 

Kort om familjen

Just nu ser familjen ut så här:  
Ett placerat barn
Biologiska vuxna barn som har flyttat hemifrån

Bor: I hus i by utanför större ort

Ålder: Britta-Stina och Lotta är mellan 50 och 60 år

Fler berättelser om familjehem

Vill du göra en insats?

Om du tror att det här uppdraget passar dig kan du här anmäla ditt intresse till din kommun.